Nu blev jag anfrätt av längtan efter att blogga.
Fast egentligen tror jag att det är en fallucka. Plopp så dras man med i något som bara pågår. A neverending story.

Och så kan jag inte ha det. Därför ska jag ha ett tema. Frågan är bara vad.
Att leva i andras världar. Kanske det. När man läser vad andra skriver eller berättar genom munnen, så lever man i nån annans värld. Jag ser en massa såpbubblor som fastnat ihop i ett kluster.
När en kvinna ammar ett barn så flyter de ihop som två regndroppar.

Doft av syren. Häggen ligger vit över gräsmattorna. Du får gömma dina skor där borta i matkällaren. Ställ på hyllan med förra årets hjortronsylt. Sen stänger vi dörren och kryper in genom den hemliga gången som finns bakom hyllan med gurka och rödbetor. Flytta burkarna till korgen som står i hörnet och flytta på hyllan. Sen måste vi krypa ett par meter. Vart vi kommer? Har ingen aning, har inte velat gå den här vägen ensam. Nu när du är med känns det mycket tryggare.