..Ja, det är ju nästan ett notoriskt allmäntillstånd för mig nu för tiden, verkar det som.

Jag sjukskrev mig idag. Med mixade känslor.

Nåja, en liten update för alla som mot förmodan skulle kunna tänkas vara intresserade av en sådan

Lördagkvällen slutade med att jag kräktes.

Den började med liten shoppingtur och fika på ett salsacafé och gick sedan vidare till bio och "Brokeback Mountain", jävla deprimerande film, och sedan till Royal Arms och deras berömda potatisgratäng (som förmodligen består till 89% av vispgrädde)...

Jag tycker inte att man ska behöva kräkas efter 2 glas rördvin och en fesen liten 4:a Irish Coffee, men det gjorde jag. Jag var inte ens onykter, bara asmätt. Bäst som jag dansade med alla andra losers till "Kom heeem" så kände jag illamåendet komma galopperande. Så jag gjorde detsamma till toaletten.

Söndag: Lat och ont i magen. Kärringen är gammal och gallan likaså.

Måndag: Hasade mig till skolan, och somnade till en stund på soffan i det lilla studierummet innanför själva lektionssalen, där denna gamla nersuttna sak står.

Någonting är definitivt fel med mig för jag har aldrig förr somnat bland folk. Och INTE mitt på dagen. Men det är något speciellt sövande med gossarnas viskningar...

Idag hade jag tänkt försöka att hämta mig från mig själv eller hur jag ska formulera det. Jag har en hel del att grubbla över.

Ute är det försiktig vår. Jag kan höra talgoxarnas truddelutter in till och med genom stängda dörrar och fönster.

Jag är ohyggligt fet och allmänt oaptitlig men fortfarande rökfri. Inte så mycket som ett endaste litet smygbloss, trots många tillfällen.
Så lite glad mitt i skiten är jag allt.