Jag råkade precis slå på tvåan. Gudstjänst så klart. Då slog tanken mig - varför är svenska gudstjänster så fruktansvärt tråkiga? Det är sång om frälsande, välsignande, godhet, god mot mig, god mot dig, jesus är skön och herrar som vänder sig åt alla förbannade håll och gör människor befriade med jesus och kristus kärlek.

Alla är accepterade som dom är och det är så fint. Men ändå kan jag se nån slags svensk bitterhet i hela spektaklet. När sången tystnat och prästen pratar så börjar han prata om korsfästelser, död och rent
allmänt så känns hela idén ganska mörk och deprimerande ut. Sen i slutet så skall hela församlingen läsa en vers tillsammans och likt
fader vår börjar dom läsa - som en trasig dammsugare. Det är låga, enformiga, nästan gråtande toner och det verkar inte finnas något som helst engagemang i det dom läser. Vill vi ha det så? Varför är det på detta viset? Vart finns all glädje någonstans? Varför kan vi inte ha gudstjänster där ett gäng amerikaner får styra lite? Gospel, fest och gläde borde vara en bra medicin om man vill lätta upp stämningen i det här sabla landet. Var gud svartsjuk på nån eller gjorde han bara sina
fans såna? Låter jag bitter?

Och visst rimmar det fint nu när ett gäng [COLOR=Blue][B]blådårar[/B][/COLOR] bestämt sig för att bötfälla alla arbetslösa? Ja, gud är verkligen god.