Jag har börjat fundera på om jag inte är på väg att bli den sista tänkande människan på jorden. Det verkar iallafall vara alldeles för mycket begärt att andra också skall göra det. Eller så handlar det helt enkelt om att mina egna värderingar i förhållande till andras helt håller på att förändras. Jag kanske är på väg att växa ifrån hela mänskligheten.

Så nu har det alltså hänt igen och ett bra exempel på detta är följande scenario. En slags favorit i repris eftersom det inte är första gången det händer. En av mina kontakter på MSN har beslutat sig för att det är jobbigt att använda MSN, vilket ter sig oerhört intressant när man får argumenten upplästa för sig. Det sägs vara obekvämt, jobbigt och tidskrävande. Av någon anledning verkar min kontakt tycka att ett meddelande kräver ett svar och det där förstår jag mig inte på alls. Det gjorde jag faktiskt inte för ett år sedan heller.

[IMG]http://www.tornevall.net/storage/files/1196204400/1196283459_m.jpg[/IMG]

Jag använder MSN av ett antal olika anledningar. Dels är det väldigt bekvämt, det går fort att få något gjort där och datorn startar inte om sig av värmeslag när man öppnar messengern. Det gör den däremot ibland, när jag startar outlook express av någon anledning eller har "fel" fönster öppet i firefox. Vill jag skicka något till någon kan jag välja att antingen lägga upp detta material i en delad mapp eller skicka filen direkt över MSN. Detta har en klar fördel gentemot exempelvis e-post, där bifogade filer har den deprimerande förmågan att växa sig till dubbel storlek på grund av kodningen. Jag använder således MSN av effektivitetsskäl, nästan mer på ett professionellt sätt än ett privat. Att sitta och skriva korta meddelanden när det behövs, eller är viktigt, via mail känns så överdrivet korkat att det knappt är sant och [I]det[/I] är [U][I]tidskrävande[/I][/U] om något! Och använder man mail är det inte ens säkert att man når fram. Hur ska man ens kunna veta om det man skriver blir läst där? Idioti.

Jag ställer även några enkla krav på mina kontakter. Ett av kraven går ut på att inga krav får ställas. Skriver någon ett meddelande till mig är det inte säkert att jag svarar direkt. Jag kanske inte svarar alls, vilket mest brukar hända då jag håller med om något. Då finner jag ingen anledning heller att svara upp med ett "okej" och då dör diskussionen. Sedan kan det ju även bero på att jag arbetar och har svårt att komma till, eller framför allt - datorn har startat om och jag har inte fått meddelandet. Men då är det bara att skriva igen, så kanske det dyker upp något. Men man kan aldrig ställa krav på att jag skall svara, för då tappar jag lusten. Jag gör det helt enkelt om jag vill eller kan.

Detta leder mig givetvis återigen in på de funderingar som min strejkande kontakt har gett mig igen. Varför är det på detta viset? Personen ifråga tycks ju uppenbarligen ha svåra tvångstankar kring det lilla meddelandet som poppar upp på skärmen när någon vill något. Tvånget att behöva svara segrar över det som jag tidigare trodde var någon form av dålig självinsikt och/eller självförtroende. Men jag hade nog fel, jag börjar nämligen tro att det inte finns något överhuvudtaget. Varför känner man så här om man samtidigt säger sig besitta självkänsla och intellekt? Jag menar, man har ju trots allt ett val. Antingen svarar man eller så skiter man i det. Varför ställa så stora krav på sig själv att man måste leva upp till andras behov? Personligen beslutade jag mig för att bekämpa det beteendet för några år sedan. Därför står jag som online [I]hela tiden[/I], till förfogande för alla oavsett om jag skulle vara vän eller stenhårt osams med någon. För varför skulle jag vika mig för någon annan egentligen, bara för att jag inte skulle vara omtyckt för stunden? Varför skulle jag gömma mig för någon alls egentligen? Nej, tack. Idioti och trams.

[IMG]http://www.tornevall.net/storage/files/1196204400/1196283696_AdamVsGod.jpg[/IMG]

Så visst är det intressant ändå. Dessa och många andra värderingar går alltså andra människor omkring och bär på. Vissa människor brukar kalla sig självgående och hävdar bestämt att det agerar utifrån ett eget självständigt tänkande. Jag skulle våga påstå att dessa människor har fel. Flockbeteendet hos många av oss svenskar är så pass starkt att de varje dag påverkas av ord och dumheter från något så simpelt som media, tv, tidningar - och för all del forum. De påstår att de skapar sig sina egna uppfattningar om sin omgivning, men undermedvetet lyssnar dem ändå helst på den stora massan. Manipulativ media och annan dynga. Tyvärr måste jag erkänna att jag ibland verkligen skäms för mitt eget släkte. Ett släkte som påstår sig vara intelligent och som trots sin egen självdestruktivitet har lyckats ta sig så långt i sin utveckling som de gjort. Maskiner byggs och mediciner skapas på löpande band och det är helt otroligt, när man förändrar sitt perspektiv så till den milda grad att man plötsligt upptäcker att det största hotet mot mänskligheten är mänskligheten och dess obefintliga förmåga att tänka självständigt. Det skulle närmast gå att jämföra beteendet med en parasit som livnär sig på andra. Kruxet med denna parasiten är att den lyckas äta upp både sig själv och alla andra...

"Int' e jag bitter int'..."

[IMG]http://www.tornevall.net/storage/files/1188165600/1188239947_clickhere.jpg[/IMG]