Det är alltid lika roligt att möta människor med den där berömda självinsikten, som alla pratar om, men som ingen känner till. Ni vet, de där som ger sig på andra människor men aldrig lever som dem lär. Visst är det roligt? Man kan sitta och ge dem goda råd i flera månader för att upptäcka att det man trodde att de lärde sig, aldrig ens nådde fram. När man inser att personen helt fått ett frispel kan man i och för sig glädja sig åt att det man sagt, aldrig nått fram så pass långt att de skulle kunna dra nytta av lärdomen på ett sätt som kunnat skada någon. Synd bara att man slösade bort så mycket värdefull tid på spektaklet. Varför kan inte alla bara säga ”[URL="http://forum.tornevall.net/blog.php?b=230"]Nu vill inte jag prata med dig längre – koppla mig till din chef[/URL]”?

Det lustiga med dessa människor är att de av någon anledning alltid försöker simma mot strömmen och göra precis tvärtemot vad man säger. De skyller på allt, men det är aldrig deras fel och det uppvisar de genom att vägra alla råd från sin omgivning. Det känns som att slutresultatet blir lite som att försöka kasta sten i en sjö och missa den, när handlingarna på grund av stoltheten, blir irrationella. Och när omgivningen lägger märke till hur fel det blir så förstår vederbörande inte ens då, hur illa det är. Lite som med politiker, som aldrig lyssnar och undrar varför de aldrig blir omvalda.

Det som är mest skrämmande är väl dock kanske ändå – bland den värsta sorten, vilken det nu är (jag har inte stött på så många) – när de börjar kalla folk för sjuka, sinnessvaga och köpta, på grund av att deras egna otillräckliga omdöme inte klarar av att reda ut skillnaderna mellan fantasi och verklighet. För att det sedan egentligen bara handlar om ren projicering av deras egna ganska tragiska verklighet, som de desperat försöker hålla ihop genom att undvika den. Allt är alla andras fel. Har de inte läst avtalen innan de skriver på, så är det vårt fel. Går de in i en diskussion med oss, som de inte klarar av att ta sig ur, så är det vårt fel. Om badkaret börjar läcka, ja då är det också vårt fel.

Jag vet inte om den här företeelsen är specifik för Internet, det finns givetvis skräckexempel även i verkligheten – och i synnerhet där – men jag frågar mig ändå lite grand hur stor risken är, att det här beteendet uppkommer på grund av falsk trygghet, i att man är anonymare på nätet, eller om det helt enkelt handlar om ren dumhet, i jakten på något som är intressantare än att sitta instängd i ett hem, gift och med trettio ungar i en trasig norrländsk bonnhåla. Javisst, man kunde ju faktiskt vara bergsklättrare, hemlig agent… eller självmordsbombare! Det är möjligt att jag aldrig kommer att få veta det, men som den pessimist jag är så vet jag, med allra största säkerhet, att teorin [I]alla är idioter, tills motsatsen är bevisad[/I] - oavsett plats - aldrig kommer att slå fel, så länge det finns människor som fortsätter att styrka den.

[I]Jag har givetvis också fel och brister – när jag hittat dem så lovar jag att meddela direkt![/I]